Förtvivlad!

 

Dsc 0144

 

Från det ena till andra. Bokstavligen. Vi har ju märkt att något inte riktigt stämmer. Men tankarna och tiden har mest ägnats åt pappa senaste tiden. Vi har oroat oss lite smått jag och Carlos men igår landade den hårt som ett slag i magen. Oron. Nu kändes den i alla högsta grad befogad. Imorse åkte Carlos akut in med Elle till sjukhuset.

Vår älskade Elle har fått diabetes. Idag skulle vi ju flytta pappas tillhörigheter och försöka göra något härligt av dagen ändå.

Istället ligger min älskade flicka på en akut vårdavdelning tills läget stabiliserats tillsammans med sin pappa. Jag var där en stund men Juno är trots sin sjukhusvana ingen höjdare att ha med på just en sådan avdelning med traumapatienter. Det ska nog bli bra det här också.

Men just nu känner jag mig förtvivlad. 💔

  1. Ni har verkligen tuffa tider. Om det är någon tröst är diabetesvården mycket utvecklad, det kommer att gå bra bara det får gå lite tid. Styrkekram!

  2. Älskade älskade vän! Livet utmanar er verkligen just nu. Men ni är en stark familj och jag är helt övertygad om att Elle fixar detta galant! Såklart läskigt i början för alla men med er som föräldrar kommer det gå jättebra! Tänk på er och du vart jag finns, anytime! ❤️

  3. Josefineaamodt.com känner du såklart till redan gissar jag. Skriver otroligt bra om barn och diabetes.
    Många många kramar till er❤️❤️

  4. Många varma tankar till hela familjen.
    Jag instämmer med Johanna ang diabetesvården idag.
    Ni verkar också ha bra matvanor i er familj redan och det är jättebra.
    Kram

  5. Men Julia, ni prövas verkligen, så tufft för er alla! Jag har träffat fler familjer där barnen fått diabetes, och ja, det är tufft, men det blir bättre och lättare att hantera så småningom.
    Tänker på er, kram💕

  6. Hej Julia!
    Jag känner så med er!!! Det kommer gå bra…ta en dag i taget, allt kommer ordna sig ska du se. Kram 💕

  7. Men åh Julia, så mycket som händer nu. Har flera vänner som har det och några av deras barn med. Är mycket jobb med blodsockermätningar etc men med insulinpump och vårdens stöd och hjälp blir det lättare. Man kan söka vårdbidrag också för denna diagnos för ett litet extra pengatillskott. Kämpa på! Du och er fina familj klarar detta tillsammans. ❤️

  8. Nej, nu får det väl räcka för er del?! Känner så för er och skickar styrkekramar. Det kommer vara en omställning men det kommer gå bra 💕

  9. Åh! De perioder då utmaningarna och sorg avbyter varandra är så tuffa. Men det kommer en vardag. Om en tid. Jag brukar försök trösta mig med att klockan faktiskt går.. Och jag tror att Elle har tur i oturen med en familj som har goda vanor och är intresserade av kost och hälsa osv. Ni kommer att lära er allt för att Elle skall få det allra bästa. ❤ Nu är det viktigaste att hennes kropp blir stabil och att hon sen får komma hem. Alla seg blir kanske inte lätta men ni fixar det! Många kramar! ❤

  10. Vet precis Julia, min Svea fick det i Jan förra året hon är nio nu.. det är såå tufft i början men de blir bättre! Mitt råd är att inte lyssna på någon annan än elle om just hjälpmedel mm.. en del tycker att man ska ha pump men vår dotter vägrar och det går jättebra.. Önskar att allt går bra för elle och att ni kan få en lugn stund snart❤️

  11. Min 11 åring fick diagnosen förra sommaren. Livet förändras…på ett sätt man aldrig kunna drömma om….
    Skriv alla frågor du har så ska jag göra mitt bästa för att svara.
    Vill Elle ställa frågor till Lily så hör av dig.

  12. Oh, det gör så ont i mitt hjärta. Vet precis vad ni går igenom, min dotter fick det för 9 månader sedan. Styrkekram till er.

  13. Följt dig sedan du började blogga och känner så med dig just nu ❤️❤️ Förstår inte hur livet kan vara så fruktansvärt orättvist och att allt händer samtidigt. Låg inlagd med min 3-åring som oförklarligt började kräkas och tappade balansen i början på sommaren. Mina tvillingar var precis nyfödda och graviditeten var otroligt tuff med risk för för tidig födsel. Slutade i snabbt eskalerande havandeskapsförgiftning där jag mådde uselt. Vi låg inne med äldsta sonen och det var tal om de allra värsta beskeden en förälder kan få såsom hjärntumör. Va ett vrak och var dessutom ifrån mina bebisar i flera dygn. Det slutade lyckligt och det var ett vanligt förkylningsvirus som satt sig på hjärnan efter massor av prover. Men under den tiden av ovisshet så gick mina tankar i ett och jag kände att ALLT det kan vara som inte är dödligt är välkommet. Vet att det såklart inte känns så just nu, men som all skriver ovan så är vården för diabetes bra och man kan leva som vanligt på många sätt ändå 🙏🏻🙏🏻 kärlek till er ❤️❤️❤️

  14. All kärlek till er Julia! Vet precis vad du går igenom. Vår nu snart 12-åring fick diabetes precis innan han skulle fylla 5. Det är en tuff sjukdom, för er dotter inte minst. Men även för familjen som ju måste bli oerhört involverad i er dotters sjukdom. Livet går att leva bra, det blir bara lite annorlunda och mer planering! Det mest positiva (om det nu finns) är att vi vi med på varenda träning och match som vår son gjort under 7 år. Vi har sett varenda mål, glädje och framgång som han haft, till skillnad från många andra föräldrar. Men kommer nära sitt barn på en annan nivå, även om man helst sluppit omständigheterna. Jag skrev till dig en gång tidigare, att man får sörja, all sorg är sin egen. Ja, man ”ska” vara tacksam att det inte är en ännu värre sjukdom. Men man FÅR sörja ändå! Och hör gärna av dig om du har några frågor eller bara vill ha pepp, inga frågor är dumma! Massa kramar ❤️

  15. Skickar många styrkekramar till er.❤️ Jag fick själv diabetes när jag var 9år och för min del har det fungerat fint. Det blir liksom en del av ens liv och man lär sig hur kroppen påverkas i olika situationer. Ni kommer fixa detta hur bra som helst! Ge det bara lite tid, så kommer ni lära er efter hand och känna er trygga i det. Stor kram

  16. Åh vilken tuff tid för er! Hoppas ni har stöd från era familjer eller vänner så ni kan få lite avlastning. Stor kram 💕

  17. Åh vad jag känner för er nu!! Så mycket som händer på samma gång. Styrkekramar till dig och hela din familj!!❤️
    Allting ordnar sig till slut, men det får ta tid❤️

  18. Hej Julia,

    Jag har följt din blogg i många år men aldrig kommenterat förrän nu.
    Jag vill börja med att varmt beklaga sorgen efter din pappas bortgång. En olycka kommer ju som bekant sällan ensam och jag tänker på er i denna svåra tid.

    Själv fick jag diabetes när jag var två och ett halvt och min mamma har också typ 1 så diabetes har varit en ständig följeslagare genom livet.

    Diabetes är fullt förenligt med en god livskvalitet om man bara försöker att acceptera sjukdomen som en naturlig del av vardagen. Tillvaron blir lite mer komplex och oförutsägbar men med tiden lär man allt mer känna sin kropp och hur den fungerar och reagerar. Jag skulle ljuga om jag sa att det alltid är en dans på rosor, men det GÅR ändå att leva bra.

    Ni kommer att hitta ER och Elles väg men några råd under resan dit:

    Sätt inte för hård press på er själva. Blodsockret kommer att svänga utanför de önskade gränserna. Inte ens den mest rutinerade diabetiker klarar av att undvika det. Det tar tid att lära sig hur kroppen fungerar och det ÄR inte alltid logiskt och förutsägbart. I synnerhet inte hos en växande tonåring med extra mycket hormoner i omlopp. Så mycket olika faktorer spelar in. Med tiden får man bättre och bättre och bättre fingertoppskänsla. Men kroppen är ingen maskin. Skuldbelägg inte er själva, det är inte ni som gör fel.

    Diabetes är en ständig följeslagare men den är inte livet. Låt den ta rimlig plats i tillvaron, annars kan kontrollbehov och stress lätt bli övermäktigt. Försök att leva MED diabetes, inte för eller emot. Livet får en annan, ständigt närvarande dimension, ja, men låt inte sjukdomen bli/ta över allt. Lättare sagt än gjort ibland om man är lite av perfektionist, men man lär sig hantera det.

    Diabetes är SÅ individuellt. Ta emot råd och tips men jämför inte för mycket med andra. Hitta allteftersom era egna strategier och det som passar er.

    Ta det successivt. Det går inte att bli diabetesexpert över en natt. Ta frågor allteftersom de dyker upp och ta in så mycket som ni mäktar med för stunden.

    Ta emot all hjälp ni kan få och, när ni så småningom orkar, träffa andra som lever med diabetes. Både föräldrar och barn. Speciellt i tonåren kan det hjälpa att veta att man inte är ensam.

    Det är tillåtet att vara arg, ledsen, förtvivlad, uppgiven. Att få diabetes innebär en stor livsomställning. Sorgen måste få ta sin tid.

    Informera, informera, informera (i den mån ni orkar) och ställ krav på omgivningen för att det ska bli så bra som möjligt.

    Omvärlden har en ibland skrämmande okunskap om diabetes, speciellt typ 1. Folk kan i sin hjälpsamhet och välvilja ofta skapa onödiga skuldkänslor, och det finns många icke-diabetiker som ”vet” och ”tycker”. Strunta i dem. Bara den som lever med diabetes dygnet runt förstår vad det handlar om.

    Diabetesvården går hela tiden framåt och det forskas jättemycket. Under mina 38 år med diabetes har det hänt otroligt mycket. När jag var liten kunde man inte ens kolla blodsockret och snabbinsulin existerade inte. Nu kan en konstgjord bukspottkörtel snart vara verklighet. Och inom bara en snar framtid, en helautomatisk pump.

    Slutligen: Lår inte diabetesen hindra Elle från att göra precis allt hon vill. Den kommer att följa henne genom livet och kräva extra planering och koll, men ALLT går.

    Ta hand om er, ni fixar detta.Och varmt välkommen att höra av dig om jag kan hjälpa till med frågor, råd, vad som helst.

    Varma kramar

    Tove

  19. Stora varma styrkekramen till dig, Elle och resten av familjen! Så tungt besked mitt i sorgen efter din pappas bortgång. Ta en dag i sänder. Ni är en sammansvetsad, stark familj i grunden, ni kommer att fixa det här 💓 Ta hand om varandra!
    Kram Susan

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..