Min älskade Hulda

Våren 2010, Elle & Hulda äter mellis tillsammans.
Min älskade Hulda är borta.
Hulda var den enda hönan med namn hos oss, en charmig och alldeles underbar höna. Stor, härlig och mitt bästa bästa sällskap om dagarna.
Imorse när jag kom hem efter dagislämning så hände det som inte får hända. 
En rovfågel tog min Hulda. Jag är SÅ ledsen och förtvivlad. Synen var så hemsk 🙁
Idag skulle jag hinna med så mycket, jag har en kundkväll inbokad. Allt får bli som det blir…jag tappade all energi. Virrar mest omkring och ska ordna med det jag mäktar med. Jag fick hjälp av grannen med att lägga ner henne i en låda som tur är så slipper jag se henne när jag är ute.
Ååå min Hulda vad jag saknar dig!
Kram från en jätteledsen Julia som har ont i hjärtat.
(Ni får ursäkta att jag berättar om det här, här på bloggen men bloggen är en slags dagbok för mig så därför fick det bli så)
  1. Nej, vad tråkigt. Förstår verkligen att det känns tungt. Kan tänka mig att man fäster sig vid dem och att de blir väldigt sällskapliga och personliga.

    Lycka till med allt därhemma…

  2. Men vännen! Fy sjutton! Jag förstår dig verkligen, de små liven är verkligen familjemedlemmar. Skickar varmaste kramen till dig idag! KRAAAAM

  3. Skickar en tanke och en stor kram till dig Julia <3. Jag lider med dig. Det är alltid så fruktansvärt tungt att mista ett husdjur eller någon man tycker om. Ta dagen i din takt och gör det du orkar. Omgivningen kommer att förstå. Stor kram från Kicki i Ö-vik

  4. Huff, så fælt!! Skjønner godt at du blir lei deg jeg, vi blir jo så glade i de dyrene våre.

    Har så lenge hatt en drøm om å ha høner selv, men akkurat frykten forsånne ting som har skjedd hos deg gjør meg litt skeptisk…vi har også hønsehauk her i området.

    Stor trøsteklem.

  5. Stackars dig….och Hulda.. Blev ju av med min katt för några år sedan..så jag förstår hur det känns. Saknar henne fortfarande. Men sorgen bleknar ju efter ett tag. Och nya katter kommer..kanske en ny hönepöna för dig..;-) Hoppas du får en trevlig kväll ändå.

  6. Åh neej vad tråkigt och ledsamt 🙁 :-(!! Söta goa Hulda…Förstår så din förtvivlan … Usch och fy! Ja husdjur finns ju så nära, som riktiga familjemedlemmar. Man matar, klappar och tar om hand… Stor kram till dig vännen!

  7. usch vad tråkigt! vår lille katt Otto fick avlivas förra söndagen, vetrinärerna kunde inte säga med säkerhet om han blev påkörd eller om det var ett rovdjur! så jag förstår känslan, jag var helt förstörd i ett par dagar och sedan har det bara kännts tomt! de får en speciell plats i ens hjärtan!
    Kram Jenny

  8. Stackars dig! Fy vad hemskt..det är alltid skitjobbigt när det gäller djur, men det kanske är jag som är blödig:) Stor tröstkram till dig iallafall och det är klart att du får skriva om vad du vill..det är ju din dagbok;) Kramar Madde

  9. Så sorgligt. Stackars er alla, man blir så ledsen när sånt händer. Dessa rovfåglar, visst de rår inte för det men vilken sorg och uppgivenhet man känner när det drabbar en.
    Önskar er en fin helg trots allt!
    Hälsar Anna T

  10. Hej Julia!
    Men åh vad ledsamt att höra, förstår hur du känner dig. Hon var så fin er Hulda. Jag hoppas att Noel och Elle inte var med när det hände?

    Vi hade en vit höna som hette Snövit, hon var den tamaste och nyfiknaste av alla våra höns o henne tog räven, det var så sorgligt.

    Stor kram till dig!

    Jenny

  11. Nämen, usch va jobbigt!
    Jag förstår lite hur det känns. Jag blev jätteledsen i våras när hackspetten tog alla fågelungarna som bodde i vårat fågelhus precis utanför fönstret.
    När jag kom hem från jobbet en dag så hade den hackat ett stort hål för att komma in och ta dem. Hittade dock en överlevande som jag tog hand om och satt och vaktade i flera timmar tills föräldrarna vågade flyga in till den igen och mata den. Men senare på kvällen (när jag la barnen) så hittade hackspetten även den sista.
    Konstigt hur det känns det där även om man vet att det är så i naturen.

    Många kramar Tanja

  12. Hej! Tyckte det var fint av dig att berätta det här på bloggen och det gör ont i mig att hon inte finns hos er mer. Jag är uppfödd med höner, och det är alltid någon man fastnar mer för. Kommmer fortfarande ihåg min vackra vita tupp som höken tog, uch vad jobbigt det var.

    Tack för en fin och inspirerande blogg, det är alltid roligt att kika in till dig.

    kram Linnéa

  13. Ja det är inte klokt vad man fäster sig vid sina husdjur. Det gör så ont i hjärtat när det händer dom något och man inte kan hjälpa dom. En dag kommer ni att orka minnas henne i alla glada och fina minnen.
    Mvh Liz-Marie på Gotland

  14. Åååh vad obehagligt och orättvist och ledsamt! Naturen kan verkligen te sig lika grym som fantastisk. Ta hand om er och minns Hulda som den lilla höns-gumma hon var! Kram!

  15. du kor trist ;(
    føler med deg …..

    har selv 7 slike høner som går og tripper på tunet, og det er jo så koselig.
    sender deg eit smil og håper det hjelper litt
    Klemma fra monika

  16. Julia,

    Voi ei, osaan kuvitella miltä sinusta tuntuu!!!! Tälläkin hetkellä koirani sairastelevat melko usein, suru tekee kipeää silloin kun se on omalla kohdalla.
    Itkeminen parantaa pikkuhiljaa haavoja…Elämä nostaa taas päätään ja ihanat muistot jäävät ikuisesti rakkaista ystävistämme sydämiimme.

    Sinua lämpimästi ajatellen ja Suurin Halauksin, Kirsi

  17. hej..
    vet precis hur det känns att mista sin vackraste höna. jag grät idagar ååå vad jag saknar henne. jag sluta med höner efter det, men längtar varje dag efter nya. så ,man kanske ska göra slag i saken och köpa nya..
    så jag vet hur du känner dig..
    kram

  18. Har själv höns och vet hur speciell och personlig en höna kan bli! Så tråkigt att det hemska hände! Jag blev av med en höna nu i höst men det var en lös springande hund…….:( Kram från Erika

  19. Nej va trist. Så hemskt att måsta se. Alltid jobbigt att förlora en familjemedlem i vilken storlek eller form de än må vara.
    Styrke kramar till dig i dag!

    //Dessie

  20. Men vad ledsen jag blir!!! 🙁
    Förstår att du känner dej nere. Allra helst om det var en social höna. FY vad hemskt att se det också.
    Jag är också rädd att djur ska ta våra Hedemorahöns, men inget har hänt än så länge (tack o lov). Vi ska bygga tak på utegården så de bara får vara där när inte vi är hemma. Jag ska ju inte vara mammaledig i all evighet… (tyvärr) 🙂

    En SÖT bild var det iaf.
    KRAM till dej
    /Helena

  21. Hej!
    Det är aldrig roligt när något sådant händer. Våra djur är ju som våra närmaste vänner. Måste bara berätta att jag var med min väninna i lördags på en hönsutställning. Att det finns så många olika fina tuppar och hönor, det visste inte jag.
    Kram Camilla

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..