Jag har fattat ett beslut!

Hej vännerna!

Det har trillat in lite önskemål gällande tankar kring förskola.

Och det har jag tankar om. Väldigt många! Och jag utgår såklart från mig, mina barn och min livssituation för närvarande.

Men vi kan börja från början.

När Noell föddes så kände jag omedelbart en stark känsla av att jag kan inte under några omständigheter kunde återgå till mitt yrke som pedagog och lämna bort min bebis.

Jag blev gravid med Elle när Noell bara var 10 månader så då löste det sig den vägen. Jag blev hemma med två små.

Känslan var fortfarande densamma. Jag ville inte under några omständigheter återgå till skolans värld och lämna bort de jag älskar mest på hela jorden om dagarna.

Jag öppnade min nätbutik. Nyttjade min blogg för att dra trafik och kunder till nätbutiken och öppnade även en gårdsbutik.

Så fick jag arbeta med det jag älskar allra mest. Inredning. Och ha barnen hemma.

De började på förskola tillsammans när de var nästan 4 respektive 2,5 år gamla.

Jag jobbade hemifrån och efter några år föddes Belle. Som fick vara hemma i drygt 3 år. Och i samband med Junos födelse i nästan ett helt år.

Jag har velat ha barnen hemma relativt länge av flera olika orsaker som för mig är viktiga. Jag vill vara nära då den här tiden med små bokstavligt talat är superkort. Jag känner att hemmiljön är tryggare och härligare i jämförelse med förskolans.

Mitt råd är att om du vill vara hemma länge. Var det! Om möjligheten finns. Strunta i de som ifrågasätter och tycker att det är märkligt. Andras värderingar är liksom helt och hållet obetydliga. Det är ert beslut. Ett liv har vi så vitt jag vet. Och då är de lika bra att välja sin egen väg.

Mitt jobb har alltid såklart kommit i andra hand. Det har krävts en heeeel del arbete om kvällar och nätter från min sida för att få livet att gå ihop och kunna leva efter mina egna värderingar. Att kunna ha barnen hemma så mycket som möjligt.

Nu har jag kommit till en punkt i livet där jag känner att jag måste göra annorlunda. Tänka om. Och se på helheten. Nu och på längre sikt. Vad är bäst för oss som familj nu och sen?

Jag ser ingen annan utväg än att jag måste få några heldagar i veckan för mitt arbete. Jag kan inte vända ut och in på mig själv mer. Allt går om man vill är ju mitt motto men jag vet inte om jag vill längre. För den som far illa är ju jag själv. Och det i sin tur leder till obalans i hela familjen såklart.

Juno blir 1.5 när hon börjar på föris i augusti. Och hon är ju bara en bebis väl? Men är det så att det inte fungerar alls, ja då får vi väl tänka om helt enkelt. Men målet är att hon ska få härliga dagar på förskolan.

Det är samma förskola som Belle gått på så vi är bekanta med personal och miljö. Hur skönt som helst.

Men ändå. Tanken att min virvelvind, mitt yrväder mitt allt inte ska dela hela dagarna med mig. Jaaa alltså det känns nästan obeskrivligt märkligt. Men jag har inte alls samma oroliga nästan panikartade känsla som jag haft med de andra barnen. Känner mig nästan lite pirrig till och med. Blandat med vemod och såklart nervositet.

Så snälla berätta om era tankar och erfarenheter?

Jag har ju bara skolat in ”stora” barn och det har varit så så så tungt. Jag vet inte hur många veckor i sträck jag gråtit hela vägen hem och lämnat lika förkrossade barn efter mig på förskolan.

Det har varit en så onaturlig situation för mig. Att lämna mitt barn.

Men som sagt var så tror jag att det är dags nu. Dags att faktiskt göra en sak i taget, få arbetsro och vara ledig med barnen när jag är ledig.

Så. Jag har fattat ett beslut. Såklart tillsammans med Carlos. Men det har varit jag som arbetat hemifrån med barnen så det yttersta beslutsfattandet är liksom mitt ändå. Jag har haft möjligheten att kombinera arbete med att vara hemma. Och kommer till en viss del fortsätta men ja, nu hoppas jag på att kunna jobba så mycket som jag behöver på dagtid i min ensamhet för att sedan när arbetsdagen är slut kunna ha fullt fokus på barnen och allt runtomkring. Det känns redan nu på förhand väldigt lyxigt. Bara tanken på att göra en sak i taget och liksom hinna bli färdig lite mer.

puss

Julia

  1. Förstår dig helt och hållet, jag bävar inför att lämna min lilla kille på förskola, till och med att lämna honom med hans pappa då vi pratat lite löst om att jag ska börja jobba lite grann till hösten redan. Tycker så klart det är bra att pappan också vill vara hemma med honom, men som du säger är den här tiden så kort och ovädelig då man inte vet om det blir fler barn! Samtidigt ser jag ändå fram emot att få börja jobba och vara lite mig själv och komma ut och bli lite mer social igen, men tanken på att inte träffa honom på flera flera timmar per dag får hjärtat att gråta! Ja det är inte lätt, men som du säger går det ju alltid att ändra sig om det inte skulle funka och tur är väl det ❤

  2. Detta va de bästa i lägget du skrivit ..! Varje tanke o ord förstår jag precis.. är exakt likadan..! Juno kommer ta förskolan me en klackspark o få ut så mycket av de hon me❤️

  3. Vad härligt att ni haft möjligheten att styra livet efter behoven, har en möjlighet så tycker jag verkligen att en ska göra det! Vi har inte haft samma möjlighet, våra barn var 19 resp 15 månader när de började föris. Dock har vi jobbat skift och lagt schema ”mot varann” – barnen har varit på föris max 20-25 tim/vecka. Vilket tyvärr gjorde att jag och min man gick mot varann mycket och fick dra mycket vardagspussel själva men vi överlevde! Denna lösning var bra tills barnen var 4-5 år, då märktes det att de oregelbundna föris-tiderna (vi lämnade hur som helst eftersom vi jobbade kvällar och dagar) medförde att de inte riktigt kom in i rutinerna på förskolan. Dottern hade också svårt att komma in i gruppen då de andra barnen som hade samma tider varje dag blev så tighta. Det problemet följde tyvärr med ända upp i skolan… Nu är det dags för yngsta att börja skolan och senaste året har vi haft dagstidsjobb vilket medfört långa dagar hela veckorna på föris men det har gynnat hans lärande, han funkar bättre i grupp och har förstått det där att allt inte bara kan vara roligt hela tiden. Var sak har verkligen sin tid!

    Inskolningarna med våra barn har varit bra, de har gillat föris och tre dagar har faktiskt räckt. Sen har det blivit bakslag i omgångar givetvis men mest har det varit lätta lämningar med glada vinkningar.

    Stort lycka till med det nya, lyssna på magen och hjärtat så löser det sig ❤️

  4. Åh, det är tufft att lämna bort dem. 😔 Vi har tre barn, noll släktingar inom hundra mils radie och jobb som inte går att styra hemifrån.

    Vår son var 20 månader och vår dotter 16 månader när de började. Nr 3 kommer att vara 18 månader. Vi har använt förskolan som en tredje hand när vi själva inte räcker till men istället jobbat ”korsvis”. Vi har varit hemma en dag var i veckan och jag har börjat tidigt och min man sent de andra dagarna. Den dag barnen har varit hemma med den ena föräldern har den andra bränt av så många timmar på jobbet som möjligt. Barnen har gått tre dagar i veckan och då korta dagar. Båda vi vuxna har ändå kunnat jobba runt 80% och när det någon gång har kört ihop sig med viktiga möten, kursdagar etc har vi kunnat lämna in barnen ett par extra dagar.

    För oss har förskolan varit en räddande ängel. Men vi har valt noga och i småbarnsgrupperna har det varit 12 barn med 3 pedagoger så vi har haft tur. Lycka till, det kommer att gå bra!

  5. Jag förstår precis, kände exakt samma när vi skolade in min dotter då hon var knappt 2år, och det räknas ju ändå som relativt ”sent” i dagens samhälle. När hon väl började så älskade hon det och det kändes bättre i mammahjärtat när jag såg hur roligt hon hade och allt kul hon berättade om förskolan hemma. 🙂
    Mitt råd är ändå att om du/Carlos har möjlighet att arbeta deltid, att välja korta dagar på förskolan men kanske 5 dagar i veckan istället för få men långa dagar. Kanske lämna Juno på morgonen och hämta henne efter lunch så kan hon sova hemma (det tyckte jag kändes skönt) och du hinner jobba lite till.
    Stort lycka till!

  6. Åh, jag förstår hur du känner! Man vill ju helst vara med sina barn hela tiden.
    Båda min barn har börjat på förskola när de varit ca 18 månader och det har gått så himla bra! De har gått några dagar i veckan och inte så långa dagar för att vi haft möjligheten och det har känts himla bra att fortfarande få mycket tid med barnen.
    Jag tror nästan att själva inskolningen går lättare när barnen är lite yngre, för oss har det gått väldigt bra. Speciellt med lillasyster som var van med nåde miljön och pedagogerna då hon varit med vid hämtning och lämning.
    Det kommer gå bra för er också!

  7. Jag känner så väl igen känslan. Min lilla började också vid den tiden. Vi kan båda styra tiden väldigt mycket med jobb men kom till en punkt där vi behövde avlastning till en viss nivå. Han går tre dagar i veckan 5 timmar per dag och för oss har det varit toppen.

    Jag tyckte inskolningen var riktigt tuff men hade innan satt gränser för vad jag kände var ok. Jag vet att alla inte kan göra på det sättet men jag jobbar framförallt hemifrån och kan styra om i mitt schema. För mig var det en väldigt lättnad att känna att skiter det sig så följer han med hem… Jag har aldrig lämnat honom gråtande eller i sån affekt att han inte gått att distrahera med något annat. För mig kändes det viktigt att han skulle känna att det var ok och vinka, eller göra något annat när jag går. Det har funkat, vid ett tillfälle gjorde det inte det och han fick följa med hem men i övrigt så har det gått bra. Jag är säkert inte den mest populära föräldern vars lämningar tagit upp till en timme vissa gånger, men tryggheten kommer först. Annars hade vi backat tillbaka och fått lösa det på något annat vis, men det har funkat och idag efter några månader så vill ha knappt med hem vissa dagar. Lyssna på magkänslan den är så viktig!

  8. Hej!

    Ja, som du säger så är det få förunnat att i dagens samhälle kunna vara hemma så pass länge OCH att kombinera det med jobb. Oftast får man välja att vara hemma länge och därmed förlora en inkomst på det eller börja jobba. Vår första son började vid 18 mån och vår andra kommer vara ca 14. Äldsta var så redo att börja då han behövde en bättre pedagogisk stimulans och andra barn att leka med då han nästan började klättra på väggarna här hemma. Yngsta som än så länge bara är 6 mån så kan man ju bara spekulera i hur det kommer vara men är mer fundersam denna gång. Dock kommat han gå på samma avdelning som brorsan gått på så det känns bra.

  9. Förstår dina tankar våra barn är ”stora” nu (11,14,15) men jag kommer ihåg som igår hur man vägde för och emot hur vi skulle göra och hur känslan i hjärtat var. Räddningen f mig som gråtandes mamma i bilen från föris var korta dagar och inte hela veckor även nu försöker jag vara hemma mycket jobba hemifrån när de är sjuka osv (alla har inte den turen som har en arbetsgivare som godtar det). Man får inte glömma att barn är enskilda individer det som passar det ena kanske inte passar det andra å det är väl härligt när man kan få välja själv det som är bäst för sig själv och barnen. Det kommer gå som en dans, lillvirvlet har ju tre syskon hon hängt efter så hon har kanske lite mer skinn på näsan åååå känns det inte okej efter en stund så går det ju alltid att göra förändringar – särskilt om man har sig själv som chef 🙂 Ha en bra dag/Anne

  10. Jag har tre barn som idag är 23,21 och 17 år (själv är jag 43 år) Jag har lagt hela min ”yrkeskarriär” åt sidan för barnens skull, i alla år. Jobbat deltid och natt (på BUP bla i tio år). Alltid sett till att de dagar som de verkligen behövt gå på dagis, så skulle de inte behöva vara där länge. Min egen mamma jobbade natt deltid på intensiven och var jämt hemma kändes det som. Jag var oerhört mammig och ett väldigt skört barn. Än idag väljer jag jobb efter barnen. För att kunna finnas hos och för dom efter skola och jobb (en har flyttat hemifrån) Det finns så mycket jag skulle vilja göra, men jag har valt att skaffa barn och sätter dom främst -än. Många skulle bli upprörda över att jag inte tänker på mig själv, men jag vet att jag skulle mått skit av att behöva hämta barnen sent på dagis om dagarna, inte orka vara närvarande efter en jobbdag… Detta har resulterat i att vi ALDRIG har kunnat åkt på semestrar tillsammans (senare år har jag och mannen unnat oss, dock), vi har inte dom pengarna som behövs för att kunna renovera huset… Jag kämpar på med våran lilla bänkdiskmaskin till fyra personer i ett gammalt och litet kök, och den går ständigt…Vi skulle behöva byta tak, dränera huset, ha nya toaletter… Tex… Men. Så är mitt val. Jag vet inte om barnen mått bättre av det, men jag har gjort det som känts mest rätt för mig. Gör det som känns mest rätt för dig/er. Lycka till ☺️

  11. Mina tre barn har alla börjat på förskola när de var mellan 19-16 månader gamla. Det har gått jättebra och jag upplever att de får mycket kompis-lek som jag som förälder aldrig kan kompensera för. Med de två största barnen jobbade jag 80 % men nu med trean jobbar vi bägge 100 % och sonen blir arg om vi kommer för tidigt för att hämta honom (han är snart 5 år). I början gick han till 15 men nu går han till 16.30 och stortrivs. Vi har fantastiska pedagoger och jag har aldrig känt mig otrygg. Visst har jag och barnen någon gång gråtit en skvätt vid lämning men det har ju gått över fort och beror mer på att morgonen varit stressig än att förskolan är dålig.. VI har föräldrakooperativ så barngrupperna är mindre än på kommunala förskolor vilket känns skönt. Jag tror du kan vara helt lugn med ditt beslut! Juno verkar mer än redo för kompisar och förskola!

    Kram

  12. Min lilla tjej ska skolas in i september, då 19 månader gammal. Jag bävar inför detta och skulle gärna vara hemma ett år till. Men det blir i alla fall en mjukstart med 50 % jobb.
    Låter helt fantastiskt att du kunnat vara hemma så länge tidigare men tror att det kommer att bli toppen det här med. Juno kommer trivas som fisken i vattnet!
    Kram ❤️

  13. Jag har jobbat som pedagog på förskola i hela mitt ”jobbliv” och måsta säga att förskola har både sina för och nackdelar, men de vet du redan. Att vara hemma med barnen är underbart, men att vara en stressad hemmamamma är inte lika underbart. Jag har prioriterat våra barn framom mitt yrkesliv och det har varit tungt många gånger:, men nu när de nästan är vuxna tänker jag att jag trots allt gjorde rätt. Angelina var 1 år och 9 månader när jag började jobba 3dagar/ vecka. Hon var hos en dagmamma och stortrivdes. När Joanna föddes var Angelina 3 år och stannade då hemma med oss. Från 4 år gick hon 2dagar i veckan på kyrkansdagklubb. Jag började jobba igen när Joanna var lite över 3 år och då började hon på förskolan och Angelina på nollan. Joanna blev aldrig något förskolebarn. Hon trivdes aldrig fastän pedagogerna var underbara och gjorde sitt bästa. Däremot har hon älskat skolan precis som sin storasyster. Så här som pedagog har jag lärt mej att förskolan inte passar alla. Endel barn älskar det och andra bara finner sig i det för att de måste. Tror att det beror på hur barnen är till sin natur, sedan finns det ju så klart bättre och sämre förskolor också. För mej är det viktigt stt barnen blir trygga i förskolan, att de får kärlek och respekt och att de har en rolig tid där som de kommer ihåg med glädje. Följ ditt hjärt och det kommer att bli bra för Juno

  14. Att dömma av vad jag läst om din lilla vivelvind så tror jag att hon kommer att uppskatta förskolan med kompisar och fart. Du kan ju alltid omvärdera ditt beslut om det inte fungerar men det är ju viktigt att livet fungerar även för dig. Du är ju en rätt vital del i familjen och om du inte får ihop vardagen nu så mår ju inte familjen bättre av att du kör slut på dig själv. Detta blir säkert det bästa för hela familjen. Och vad som är bäst för er vet ju bara ni!
    Varken min man eller jag har trivts med att vara hemma så våra barn har fått gå på förskola från ett års ålder. De verkar hyfsat normala och lyckliga trots det 😉

  15. Åh. Jag förstår din känsla! Vi har skolat in 3 barn varav 2 har varit 1 år och 10 månader. Det har känts men ändå känts okej när de nästan är 2 år då de kan visa och berätta vad de vill och börjar att bli stora. Eftersom Jag själv jobbade på förskola har jag känt mig trygg med att lämna och när de var tveksamma gick jag bara. Det var inte lätt men jag tror inte att ett långt avsked blir bättre då man trots allt måste säga hej då.

    Både på barnens förskola och där jag själv jobbade har vi som rutin att uppmuntra föräldrar att ringa om de vill veta hur det gått när man själv gått iväg. Då är det på något vis lättare att faktiskt gå. Ofta när man kollar av har det ju gått bra. Det är en naturlig reaktion att bli ledsen när mamma eller pappa går för hur man än vänder och vrider på det så är de ju de barnet trivs med allra mest.

    Vårt andra barn började tillsammans med lillebror, på samma avdelning men var 3,5. Det var inte lika lätt. Hon var mycket mer medveten om miljön, inget förskolebarn och trivdes inte alls. Det var en pärs att behöva lämna de 2 första åren för hon trivdes inte alls.

    Vi har haft dem på förskola mån, tis och torsdag. Det har varit en skön rytm för då kan man trösta sig med att de faktiskt mestadels är lediga. Fler dagar hemma och sen har vi tagit ledigt alla lov. Nu det sista har jag bytt till skolan för en ferietjänst för att garantera dem lov. Det är viktigt för vår familj. Att de får bli en del av kommande klasser, vi bor på liten ort på landet med en klass per årskurs. Att träffa sina jämnåriga och komma in i gruppen är betydelsefullt. Alla barn har gått i 5-årsgrupp där de har trivts bättre än i de vanliga grupperna.

    När det kommer till erfarenheter i övrigt är det oftast lättare att skola in yngre barn än äldre men variation förekommer givetvis. För Junos del kommer det säkert att gå jättebra. Hon har många fördelar med sig. Är man nummer 4 i en syskonskara är man allt som oftast van vid barn och full fart. (och ni har ju varit flitiga även med kyrkis) Juno själv verkar vara en trygg och företagsam liten tjej, förskolan ger henne bara en lite mer egen vardag där hon får möjligheten att prova sina vingar med kompisar och fröknar. Tror det blir jättebra. Man får peppa sig själv med att unna dem ett lite eget utrymme typ. Och om man läser dina rader så får hon säkert ett luftigt schema? Det är ju så att 4 barn är 4 barn och alla behöver sin mamma. Och mamma behöver orka. Man får helt enkelt välja den väg som gör att man blir den bästa mamman. Peppelipepp till en ny vardag! Det kommer att bli jättebra. Trösta dig med att tiden går om det blir en jobbig omställning. Helt plötsligt blir det novemberlov och alla barnen kanske är hemma och man har ett facit. Lycka till! Kram Jessika

  16. Tror det blir super för Juno att få härja fritt på förskola, bland kompisar och i en härlig lekmiljö!

    Vi skolade in vår dotter i våras, så fort hon hade fyllt ett. Hon är fortfarande minst på förskolan, men trivs så bra! Aldrig gråtit vid lämning och kompisarna flockas runt henne. Jag hade gärna varit hemma längre, men ekonomin tillät inte det, så det var inget val för oss – men vi konstaterar dagligen att vi är supernöjda med hur det blev med allt ändå 🙂

  17. Gillar fina värderingar och ditt resonemang! Skolade in äldsta barnet sent (>2,5 år) och den inskolningen var jobbig både för liten som stor. Yngsta började 2 korta dgr/v redan vid dryga året och det gick som en dans! Han kände igen förskolan och pedagogerna (hade ju hängt med på storasysters lämningar/hämtningar ibland och var helt trygg från dag ett – och jag med!!
    Jag tror och hoppas att det kan bli lika för er?
    Ha det fint och lycka till!

  18. Hej! Jag tror på att lyssna inåt, vad som känns rätt för en själv och för familjen.

    Min äldsta dotter är idag 7 år och hon skolades in på förskola när hon var 1,5 år. Hon gick och ”pratade” ganska bra och kändes redo. De var en liten grupp på 12 barn och 3 pedagoger och de fungerade himla bra. Vi såg mest fördelar. Hon utvecklades mycket och trivdes jättebra.

    Jag var och är egen företagare och kunde styra mina tider själv. Min dotter gick ganska länge mellan 9-14 och efter några år 9-15. Jag var väldigt effektiv på dagarna och kunde sedan vara närvarande när jag hämtat henne, så för oss funkade det bra.

    Nu är jag hemma med min lilla 4 månaders tjej och jag tror hon kommer börja på förskola strax efter 1,5 år också, i alla fall några timmar per dag.

    Kram på dig

  19. Hej Julia, det viktigaste för att du skall kunna vara en bra mamma är att du mår bra. Du har dessutom varit hemma längre än många andra. Jag förstår att det måste ha varit stressigt för dig med jobb och lilla söta Juno hemma. Jag har själv en 13-månaders flicka, Angelina, hemma och har börjat blogga nyligen. Det tar verkligen mycket tid! Och då är min blogg ändå liten och jag gör inga samarbeten eller har en ”egen” hemsida som du. Jag skrev nyligen ett inlägg på min blogg i ämnet du skriver om nu. Det finns här . https://nouw.com/interiorandme/stay-at-home-mom-33910559

    Min åsikt är nu (den har förändrats med tiden) att jag vill stanna hemma med mitt barn så länge som möjligt. Men alla måste såklart göra det som passar den bäst.

    Hämtning och lämning gick jättebra med min son som började förskola när han var 1 år (Han fyller 7 år i år). Han har alltid älskat förskolan. Jag tyckte dock att det var väldigt jobbigt att lämna bort honom. Han var så liten, och idag, när jag ser tillbaka tycker jag att han var ÄNNU mindre. Jag tror att det blir svårare med lämning ju äldre barnet är när man börjar lämna bort barnet till förskola. Jag har ju ingen erfarenhet, men lär bli varse nästa år…

  20. Hej!
    Jag har tre barn
    Nu 13,11 och 7 år.
    Jag jobbade tre dagar i veckan ca 60 procent när de var små. Alltså när varje barn var ca 1 år och 3 månader började jag jobba tre dagar per vecka i ca 1 år. Sedan började jag jobba 80 procent med en ledig dag i veckan. De två stora har gått på förskola…
    som var helt ok.
    Min yngsta har gått hos värdens bästa dagmamma … där kändes det lite lättare att lämna … hon har gått mest på dagmamma/ förskola/fritids av mina 3. Nu när hon går i förskoleklass jobbar jag 80 procent på 5 dagar… med två lediga eftermiddagar. Detta har varit en bra lösning för mig. Jobbar i förskola/ skola och har behövt en inkomst även när barnen var små.
    Kommer gå jättebra för lilla Juno, så små är ofta lättare att skola in.

  21. Många fina svar och bra input.
    Om jag får lägga till ytterligare ett litet perspektiv (om än subjektivt måhända) så tänker jag på att förskolan ju också innebär att man lär känna framtida klasskompisar och att lära sig umgås i grupp osv. Så även om man är hemma flera år med sitt/sina barn så är det ju jättebra att få in förkoletid ”på ett hörn”, eller i alla fall innan skolan startar. Min erfarenhet är att min mamma var hemma väldigt många år med mig, ända fram till skolstarten vid 7 års ålder, och det gav mig en rejäl uppförsbacke när det var dags för skola med rutiner och en redan rätt sammansvetsad grupp. Både då och i vuxen ålder har jag verkligen önskat att jag åtminstone fått ngt års förskola innan dess

  22. Hej😊
    Vi har skolat in båda våra barn vid ca 18 månaders ålder. Det har gått jättebra och de har verkligen trivts på sin förskola, som är ett föräldrakooperativ. 23 barn på hela förskolan, och max 8 barn i den yngsta barngruppen som har två pedagoger. På vår förskola arbetar man med lång inskolning(2-3 veckor) och de börjar inskolningen med att den pedagog som ska ansvara för inskolningen kommer hem till barnet och hälsar på, sen är vi föräldrar med på förskolan och släpper mer och mer i barnets takt. Detta har fungerat jättebra för oss iaf😊Vi har haft/har korta dagar och barnen är lediga alla lov och klämdagar(jag är egen företagare). Känner att jag får väldigt mkt gjort när barnen är på föris, så behöver nästan aldrig jobba när barnen är hemma. Såå, bara positiva erfarenheter här! Lycka till, det kommer säkert att gå hur fint som helst❤️

  23. Åh! Förstår att det är tungt, men av min erfarenhet så brukar inskolningen fungera toppen på yngre barn. Mitt barn skolades in vid 14 månader. Direkt upp på heltid. Tror att inskolningen tog ca 6-7 dagar. Det var jobbigt för mig, hon var ledsen ibland när jsg lämnande, men det var över så fort jag hade lämnat. Nu fyller hon snart 6 år. Trygg tjej med världens bästa självförtroende. Social och duktig. De ville att hon skulle hoppa över förskoleklass och börja första klass direkt nu i höst. Men vi föräldrar vill att hon ska få gå förskoleklass med sina jämnårig. Ville bara ge dig hopp om att det kan vara riktigt bra även på förskola ☺️ Allas liv ser olika ut, och mitt arbete har krävt mig på heltid sedan start. När jag är med dottern sedan så har hon mitt fulla fokus, trots långa dagar på föris. Det har fungerat för oss.

  24. Jag tycker du resonerar så klokt kring inskolningen. Det viktigaste är att känna efter vad som är bäst för er som familj. Båda våra barn har skolats in vid 1.5-års ålder. Det har gått jättebra. De har blivit tillräckligt stora så att de kan prata, gå, äta själva och också förstå att det kommer att vara roligt att vara på förskolan. De har kommit lite längre mentalt och förstår att mamma och pappa kommer tillbaka när de sagt hejdå.
    Arbetar själv som förskollärare och tycker att det är bra att vara hemma så länge det bara går. Barnen har det oftast bäst med sina föräldrar. Är det möjligt så helst tills de är 1,5 år.
    Lycka till med inskolning och få ihop en härlig vardag med jobb och tid med familjen 😊

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..