Att ha sorg!

Jag är i sorg. Jag har sorg? Heter det så? Saksamma. Sorgen har ett fast grepp om mitt hjärta som för övrigt känns som den gått i tusen bitar om och om igen senaste året. Dagarna liksom flyter samman i en slags varm, klibbig, evighetslång, orolig och smärtsam tillvaro. På samma gång funderar jag ut kvällsmat, plockar solvarma hallon till de jag älskar allra mest, flyr stunden med choklad och film, packar väskor med badkläder, dammsuger rent sommarlovssmuligt köksgolv och känner hur enormt god den kylskåpskalla söta och saftiga vattenmelonen känns i min mun.

Pappas favorit. Vattenmelon med en stor bit fetaost till. Pappa äter inte längre. Eller dricker. I lördags slutade han med det. Älskade pappa vad jag önskar att allt varit annorlunda. Det är vad det är och jag tänker att min dagliga närvaro hos honom ändå är betydelsefull. Jag hoppas så. Så vet ni hur livet just nu är för mig. Pappa är inte ensam. Jag är inte ensam. Det är min tröst just nu.

Ta hand om er!

Puss Julia

  1. Förstår dig så väl Julia! Fint att du är hos din pappa, han känner att du är där och hör dig! Var rädd om dig. Kram❤️❤️

  2. Stor varm kram!
    Att trots stor sorg ändå kunna se och känna alla känslor livet har är precis som det ska vara.
    När mamma för snart femton år sedan låg på hospice så grep jag efter den minsta lilla lycka, och det var den blå himlen ena dagen, en god kopp kaffe den andra.
    Du gör precis som din kropp och själ känner är rätt. Men låt de djupa dalarna komma, för de är bara dalar. Och upp kommer man igen.
    ❤️

  3. Åh Julia, jag känner med dig! Min pappa gick bort för nio år sedan efter lång tids sjukdom och sorgen finns fortfarande kvar, men den kommer och går och tiden gör att det faktiskt känns lättare. Tänker på dig!💛

  4. Skickar massor med styrkekramar till dig Julia, har själv sett en person i min närhet som sakta försvunnit bort och lämna den hen en gång var. Så sorgligt och hjärtskärande, känslan av maktlöshet och förvirringen i att det tyvärr är livets gång att behöva uppleva sådant. Himla tungt! Jag hoppas du hittar dina glädjande stunder i vardagen med barnen och såklart i alla fina minnen du har av din pappa. <3

    Jag önskar dig allt gott.

  5. Det är så smärtsamt det du går igenom och jag förstår dig, jag vet hur det är. Att ha sorg och samtidigt gå igenom en vardag med barnen och livet i övrigt med allt vad det innebär är så underligt att det inte går att beskriva ❤️ Livet, livet…

  6. Din närvaro hos honom betyder allt just nu. Jag som jobbar som sjuksköterska bevittnar då och då det du beskriver, fast från motsatt håll då såklart, och det finns inget varmare och finare än det genuina stöd och den närvaro en människa kan ge en annan människa. Stor kram i denna svåra stund.

  7. Åh Julia💔
    Jag delar inte exakt samma situation men också en tung sorg.
    Min mamma gick bort i cancer i april, efter nästan två tuffa, fantastiska, oroliga, härliga, ångestladdade och fina år. Den sista tiden gör fortfarande så ont. Allt gör så ont. Blandat med, som du så fint skriver, vardagen med ens älskade familj, barnen som får hjärtat att bitvis läka litegrann. För att sedan än en gång gå itu av sorgen.
    Jag är inte ensam, du är inte ensam. Stor varm KRAM från mig❤

  8. ♥️KRAM♥️
    Njut av dina stunder med din älskade pappa💞
    Dom har du alltid med dig, och dom stunderna kan du alltid ”plocka fram”
    (minnen) närhelst du vill och behöver det💞
    ♥️KRAM♥️

  9. Kramar till dej❤️ Fruktansvärt att inte kunna göra annat än att bara finnas till. Jag har själv stått där bredvid min pappa. Var rädd om dej och med tiden förändras sorgen i hjärtat till en mera hanterbar form och samtidigt lunkar ens liv vidare precis som du skriver.

  10. Känner så med dig ska du veta!<3
    Jag har själv levt med en svårt sjuk pappa, i år är det 10 år sen han gick bort.
    Tänker på dig. Stor kram!

  11. Åh! Julia känner med dig!❤Så sorgligt!😦
    Ja, livet är verkligen hursomhelst & uppåner i stort och smått mest hela tiden känns det som.. Kram❤

  12. Så sorgligt! Du är så närvarande med barnen och familjen men jag råder dig att lämna över allt till Carlos och åka och stanna med din pappa om det är nära slutet. Vet av erfarenhet att man gör bort mycket sorgearbete och lättare kommer till acceptans när man vet att man gett allt man kunde. Sen visar man barnen vad familj innebär, att ingen behöver vara ensam. Ta detta som välmenta råd men bara du vet vad som är bäst för dig. Hälsningar Jenny

  13. Många styrkekramar ❤️
    Min mamma somnade in på julafton, bara 3 månader efter att vi fick veta att hon hade cancer. Livet går vidare, men det är betydligt mycket jobbigare. Saknaden och sorgen kommer som en blixt från klar himmel ibland och vissa stunder tänker jag tillbaka och minns allt det fina 💕
    Varma kramar

  14. All kärlek till er .. Vet hur det är. Fruktansvärt när någon man älskar tynar bort. Skickar all styrka jag kan ❤
    Skrev för ett tag sen till dig då jag också har alopeci.. fast areata varianten. Tog ett beslut att klippa av det jag har kvar och det var mycket (hjälper dock inte när man har kala fläckar överallt).. ca 40 cm långt, helt obehandlat och brunt.
    Jag ska skicka det till ”änglahår” som ska få göra peruk till ett barn med alopeci tänkte jag men innan jag skickar det ville jag ändå fråga om Belle möjligen vill ha det att göra en peruk av. Isåfall får hon gärna det som tack för att hon inspirerar mig djupt. Vet att hon är så sjukt cool och oberörd men jag ville ändå fråga.
    Kram

    1. Åh finafina snälla du! Belle är inte sugen på peruk ännu. Vi frågar lite då och då om hon vill men icke 🙂 KRAM och än en gång tack för en fin gest.

      1. Jag misstänkte det men ville ändå fråga! Tycker hon är världens coolaste tjej och så otroligt klok och unik. En riktig förebild! 💪❤
        Stor kram till er allihop!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..