Vilt och vågat!

Hej söta,

Åh jag har varit så nervös och orolig. Ni som följer mig här vet ju läget med vår lilla rosenknopp. Belle fick sjukdomen Alopeci för drygt ett år sedan. Tiden efter det har varit känslomässigt minst sagt som ett stormande hav för min del…

Stilla dagar är underbara dagar men de kvällar och nätter som det stormar gör de ont. Det stormar inte så ofta längre. Allt tar ju sin tid. 

Hursomhelst så bestämde jag mig i höstas för att öppna förskolan kanske vore en bra sysselsättning för oss en gång i veckan. Och idag så blev det äntligen av. Jag må vara modig och stark i många situationer  men just detta tycker jag är jobbigt jobbigt jobbigt….

Öppna förskolan håller till i en ljuvlig miljö. I vår närhet. Närmare bestämt i sockenstugan intill Kyrkan.



Jag mailade till söta husmor som arbetar i församlingen och är ansvarig för verksamheten och skrev lite kort om min oro. 

Vilket välkomnande vi fick sendå! Måste nog gråta en skvätt ikväll av lättnad och för att det är så rörande med goda fina människor. Som ser mig. Och ser Belle. På ett sådär lite särskilt vis. 

Belle blev så väl omhändertagen och hon kände tillit till Diakonen, husmodern och Prästen. Och för mig att se Belle leka, vara med, ta för sig….

Lycka!

Detta året handlar för min del mycket om välmående. På olika sätt. Ni vet fröknäcke *hihi*, våga göra saker jag är rädd för och så vidare.

Så.

Igår gjorde jag också något helt vilt och vågat. Åkte till Konstbutiken och inhandlade en påse med färg, penslar och dukar. 

Jag ska börja måla!

Nu är bara frågan exakt när jag ska klämma in mitt nya konstnärsliv bara…

Fortsättning följer. Kanske 😉

Kram Julia
  1. Tack för tipset om nätet! 🙂 vilken service du ger oss läsare! Kram från Jessika

  2. lotta skriver:

    alla värmande och lugnande stöttningar till dig. Så kul att du ska börja måla!! jag har oxå detta som hobby. lycka till!

  3. Anna-Panna, det låter jättebra. Jag kommer också vid en livskris att söka mig till kyrkan. Där känner jag mig hemma och de känns ärligt, mänskligt och gott.

    Kram. Jag hoppas du har det bra!

    Julia

  4. Åh. Jag blir helt rörd av att läsa detta. ❤️ Sen är det alltid himla fint & välkomnande när det är inom kyrkan. Jag & min sambo hade det tufft förra våren. Nära separation faktiskt. Vi har oxå tre barn (i år fyller de 11,9 och 3 år så nästan som dins tror jag). Vi gick till en diakon som jobbar somfamiljerådgivare inom kyrkan. Hon hjälpte oss massor o jag är såååå tacksam. 🙏❤️

    Och härligt med målandet. Det är nog himla skön ”terapi”.

    Kram
    Anna

  5. Hej Julia, Inte mycket jobbande med en aktiv tvååring. Skulle vara jätte kul att ses. Jag och Noah kommer gärna en dag! Du är också alltid välkommen hit så kan våra små juveler leka!!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..