ANNONS

Känslan av hopplöshet!

/

Älskling. På sin första bus eller godis runda.

Jag finner ett lugn i att sortera, plocka, rensa och städa. Särskilt just nu. Terapi. Ordning. Ordning i något som är kaos. Jag fick ett totalt bryt när dammsugaren gick sönder tidigare idag. Kändes som jordens undergång på riktigt. En liten dammsugare liksom.

Några timmar innan dammsugarkraschen så var jag hos pappa. Idag var det bara jag som sa hej. Och hejdå.

Jag strök honom på pannan. Berättade att jag är här nu pappa! För att en stund senare stryka honom på kinden och säga hejdå. Ta bilbarnstolen med Juno i under armen, och stora barnen i släptåg till garaget och bilen.

Läkaren frågade mig om jag tycker att det är jobbigt att se pappa såhär.

Ja jag tycker att det är oändligt jobbigt. Jag avskyr doften i korridorerna. Känslan av att döden lurar alldeles för nära. Att inte få en kram. Eller ett hej. Kläderna pappa har på sig. Hjälplösheten. Pappa ska ju ha en välstruken randig ljusblå skjorta på sig. Och chinos. Ingenting annat ska min pappa ha på sig. Å andra sidan känns det inte som min pappa längre. Inte just nu i alla fall.

För en vecka sedan så kändes det lite hoppfullt. Som att det skulle kunna bli okej ändå.

Idag känns det hopplöst.

Imorgon har vi höstlov tillsammans jag och alla barnen. Jag bestämmer redan nu att hopplösheten och sorgen får ge vika en liten stund för en mysig höstlovsonsdag. Eller ja den får vara där men inte ta över dagen som idag. Jag har tagit fram en massa mysiga baktillbehör så får vi pyssla och baka. Så får det bli.

Och så åker jag och köper en ny dammsugare. Jag behöver en nästan mer än dammtussarna gör just nu.

Ses snart igen.

Och sköt om er.

kram

Julia

21
0

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00