ANNONS

Vi ses i himmelen!

/

Img 0604

Img 0605

Img 0606

Img 0607

I tisdags somnade min lilla pappa Engel in. Stillsamt till toner av albansk musik när skymningen tog vid. Jag och Juno höll hans varma händer några timmar innan. Och Carlos tog ett farväl efter hans död.

Ett nytt kapitel i mitt liv är påbörjad. Min pappa är i himmelen och jag är tacksam för den frid och ro han fått. Efter ett turbulent år fylld med ovisshet, lidande och smärta. Det har funnits ljus, lyckliga stunder och lärdomar. Det har det. Men ett värdigt liv fanns bakom honom. Långt långt bort bakom honom.

Jag känner mig på många sätt som en ny människa. Såklart, just nu lever jag i sorg och inga minnen har bleknat än. Allt är smärtsamt. Lyckliga stunder förvandlas snabbt till smärtsamma där minnen gör så ont att det är svårt att få luft. Jag berättade allt jag ville för pappa. Jag var hos honom så mycket jag kunde. I tre veckor låg han på palliativa avdelningen. Där får man vård i livets slutskede. Lika många dagar som han var där var vi hos honom. Jag såg pappa sakta sakta sluta leva. Min fina pappa Engel. Som jag läst på om döden. Googlat mig genom nätter och dagar.

Sköterskorna bad mig hämta kläder dagen innan hans död som han skulle bära efter sin bortgång. Carlos skjutsade mig och jag valde omsorgsfullt ut en vit skjorta med ljusblåa rutor och mörkblåa chinos ur hans garderob. Pappa älskade kläder! Hans garderob var så fin. Att imorgon lägga undan allt och städa ur rummet och garderoben känns just nu övermäktigt. Dofterna ni vet. Han fick i alla fall på sig den fina skjortan och byxorna. Så fin han blev.

Ni vet när en människa dör på det här viset. Efter att ha fått leva ett helt liv. Så är det stillsamt och vackert. Oändligt sorgligt och tiden innan var så fylld med ångest och smärta. Men tiden och dagarna före döden är allt annat än det. En tröst känner jag ändå. Avdelningen är rofylld och personalen är absolut absolut underbar. Pappa kämpade så länge. Dagarna gick och gick. Innan jag tog Juno i handen och gick hem en allra sista gång från pappa så sa jag till honom att allt är bra nu och att det ska bli så skönt att få vila för dig. Några timmar senare fick han evig vila och frid. Aldrig ensam. Min bror vakade vid hans sida till sista andetaget.

Ett nytt kapitel har nu tagit vid. En ännu starkare känsla av vad som är värdefullt i mitt liv finns hos mig idag. Jag har känt bitterhet och ilska rinna av mig den senaste tiden. Jag är inte likgiltig men väljer glädje och lycka. När jag har möjligheten att välja. Jag kan i skrivande stund inte riktigt greppa att pappa inte lever längre. Men i mitt hjärta, för evigt. Hans generositet och godhet var något utöver det vanliga. Hans omsorg och oro för mig fanns kvar in i det allra sista. Lilla pappa. Men nu vet han äntligen hur himla bra jag har det.

På onsdag morgon var det inskolning för Belle på fritids. Det var med tunga jag gick till skolan. Bredvid en förväntansfull och pirrig Belle. Sorgen får finnas där i bakgrunden och om kvällarna låter jag den ta så mycket plats den vill. Barnen är med i sorgearbetet såklart och trillar mina tårar så gör de. Men det måste ändå finnas en balans på dagarna.

Sömnlösa,oroliga och ångestfyllda nätter i min kropp. Känslan överlag hos mig är lugn, ledsen och sliten. Inte så konstigt egentligen. Carlos har genom det här året varit ett fantastiskt stöd för mig. Att ha en stor familj runt mig som ger tröst är värt allt. Vi har en vardag hos oss alldeles snart. Delvis redan påbörjad iallafall för Belle. Det känns okej. Jag älskar ju min vardag.

Det kommer inte gå en endaste dag utan att pappa finns i mina tankar. Och jag accepterar livets gång. Livet förändrats och erfarenheterna formar och påverkar.

Vila i frid älskade lilla pappa Engel. Tack för livet. Vi ses i himmelen. Jag tar på mig något riktigt fint jag med. 🕊❤️

37
146

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00