Fina mysplagg!

(Inlägget innehåller reklamlänkar)

Åh vad jag tycker om att det numera finns så otroligt mycket härliga fina mys och sovplagg att välja mellan.

Jag fullkomligen älskar att mysa hemma och gör det gärna i fina men sköna plagg. Inget skavigt eller obehagligt tack. Samtidigt som leggings och tisha kan kännas aningens trist och jag förknippar det så supermycket med mina graviditeter. I och för sig underbara perioder i livet men ja, ni förstår säkert hur jag känner. Allt har sin tid.

 

Här kommer några pärlor som jag hittade inne på H&M.

All text är klickbar!

batch_collage 1 mys

Mohairstrumpor

Set med tröja + shorts 

Stor necessär 

Finstickad puderrosa linne

batch_collage 2 mys

Ljusrosa body

Vit tvådelad pyjamas

Stickad kofta

batch_collage 3 mys

Jumpsuit

Doftljus

Finstickad sjal

 

 

Godmorgon hjärtan!

Elles allra första natt hemifrån sedan diabetesdiagnosen ( och sjukhusvistelsen förstås ). Pirrigt och nervöst men oerhört efterlängtat av Elle. Tyvärr fungerar inte hennes sensor alls som vi ska kunna följa med våra mobiler. Det hade verkligen underlättat.

Hursom. Ett stort steg för oss och vi vill ju verkligen att Elles liv ska vara så vanligt som det bara går trots hennes mycket allvarliga sjukdom. Vi har nog nu landat i en välfungerande vardag ändå men det har tagit tid och att ha barn med diabetes tar dels mycket tid i anspråk men de tyngsta är nog oron som man aldrig kan vila ifrån. Mycket energi som slukas och därför är det extra viktigt att även samla energi så att orken inte tar slut.

 

Nu njuta söndag! Belle ska på kalas annars inget inplanerat. Dagen tas som en kommer. Härligt!

Vad hittar ni på tro? Blir så glad när ni vill dela med er.

Puss!

Julia

  1. Cicci skriver:

    Så fint du tipsar om – älskar oxå mjuka plagg men vill ända känna mig fin även om man bara är hemma ❤️. Idag har granen fått dansa ut, sista julgodiset har ätits upp och jag har pusslat klart årets jullovspussel – älskar älskar att ha ett klurigt på gång varje jul. Jag har oxå en son med diabetes och förstår precis känslan av oron du pratar om. Även om livet intar en ny normalitet så finns oron som en ständig följeslagare. Nu dags att sova, imorgon är det dags för jobb igen. Skönt att barnen har studiedag, blir en mjukstart för oss alla. Tack för en superfin blogg ✨

    1. juliak skriver:

      Tack för så fina ord och hoppas du får en fin start på veckan! kram

  2. Karin skriver:

    Styrkekram till dig och tack för allt fint du visar här. Vår son var 15 när han fick diabetes och efter en ganska kort tid åkte han iväg på konfirmationsläger med läkarens godkännande. Åh, så orolig jag var, sov med hjärtat i halsgropen. Men det fungerade så bra. Nu är han 26 och har arbetat i USA ett år. Allt går bra, han är glad. Mammahjärtat vande sig långsamt. Kram

    1. juliak skriver:

      Ååh just orden mammahjärtat vande sig långsamt…precis så och det får väl ta sin tid också tänker jag. KRAM

  3. Linda skriver:

    Just nu sitter jag och ensamfikar och skriver upp mål inför året. Har så mycket jobbiga saker att jobba med, men det ska gå så är det bara. Sedan ska jag välja och vraka bland alla fröer som ska beställas, äntligen!

    1. juliak skriver:

      Åh jag förstår. Allt blir bra och en sak i sänder. KRAM

  4. Linda skriver:

    Så fina! Borde verkligen köpa mer myskläder, lufsar fortfarande runt i leggings från graviditeten 😂 Har ni ansökt om vårdbidrag för Elles diabetes? Läste att man kan få viss kompensation iom att det är så tidskrävande. Ha en fin dag!

    1. juliak skriver:

      Hehe lätt hänt. Ja det gör man ganska så omedelbart efter diagnos men fk jobbar på i sin egen takt haha…inte hört ETT ljud sedan september. KRAM

  5. Helena skriver:

    Hej. Städar ut julen. Känner det är dags nu innan vardagen drar igång😅 Brukar alltid vara så beredd på vardag efter lov, men vet inte vad som hänt, känner nästan ångest av att gå tillbaks till jobbet.. mitt älskade jobb❤är inte längre som det en gång har varit. Borde ju vara där för barnen, men tiden går bara mera och mera till pappersarbete, konstiga fortbildningskurser, osäkra tider för hela dagvården där jag bor, jättestora barngrupper (30st nu just) alla tänker på sig själva och kan gå över lik för att visa upp just sina talanger, krävande, krävande barn och familjer, ja jag vet inte…efter nästan 25 år med avbrott för föräldraledigheter känns det som om mitt jobb tar mera än det ger😪 och det är kanske tid att gå vidare. Stora tunga beslut…eller så bara en 50 års kris😝 Ha en fin söndag❤och tänkte verkligen inte bli ett sånt klagande inlägg🤔 blev bara så att jag nu skrev ner alla tankar som snurrat i ett års tid…

    1. juliak skriver:

      Meeeen då.Yrket har ju helt klart förändrats genom årens lopp och blivit till något jag iaf inte riktigt tycker är så härligt längre (fel fokus och prioriteringar som du ju också nämner ). Du får samla dina tankar och kanske är det dags att gå vidare… stor kram!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..