Att hantera sorg – lyckliga stunder !

IMG_0063

IMG_0447

IMG_0629

IMG_1241

IMG_0031

IMG_0653

Allt det där härliga som vi har framför oss…

Jag är i stunden. Samtidigt är det alldeles för njutbart, pirrigt och härligt att låta bli att snudda vid framtiden.

Idag kom min lilla beställningen med fröer och igår bläddrade jag bland sommarens bilder i mobilen.

En sommar som innebar oändligt med sorg, förtvivlan men också det viktigaste. Kärlek.

Jag har alltid tänkt och sagt att så länge barnen är friska…

Men vet ni vad? Det går att leva med sjukdom också. Vardagen tar vid och man har en anpassningsförmåga man inte haft en susning innan.

Vi har fyra barn varav två har varsin sjukdom. Alopceia och  diabetes. Aldrig hade jag kunnat ana…

Idag tänker jag att det mesta löser sig. Vid krissituationer är det som fungerat bäst för mig helt klart taktiken att ta en stund i sänder inget mer. Vara i den lyckliga stunden när den kommer. Känna doften av rosen jag knipsat ute i trädgården, vara i naturen, lyssna in tonerna i favoritlåten, känna smaken av den söta mandelmassan i en semla, stunden med den där mysiga serien man följer och kramen från någon man håller av.

Lyckliga stunder och en stund i sänder.

För jag vet att livet går upp och ner. Ta hand om er, och en extra kram till dig som befinner dig i kris eller någon form av svacka!

Det är en tröst att veta. Att man inte är ensam.

puss

Julia

 

  1. Carina skriver:

    Vi lever med en, diabetes… kämpat 5 år… tufft…. ❤️

  2. Så klok och varm du är fina Julia! ” En stund i taget” är ett bra rättesnöre.
    En stor varm kram till dig idag på k r a m e n s d a g. ❤️

  3. Så klok och varm du är Julia! ” en stund i taget” är ett bra rättesnöre.
    En stor bamsekram till dig idag på k r a m e n s d a g! ❤️

    1. juliak skriver:

      Tack och kram till dig i efterskott 🙂 !

  4. Tack!

    Första gången jag kommenterar (förlåt att jag inte gjort det tidigare) men har följt din blogg länge, sen innan Belle!

    Detta inlägg behövde jag idag, just att man inte är ensam och ta det stund för stund och tom vila lite i det som faktiskt är fint trots allt det oerhört tuffa runtomkring och även om man inte kan ”se” eller ens ta in att det ska kunna bli bättre, så vet man ju, med den erfarenheten man ändå har av livet, att ”just det här” som bråkar med mig just nu, kommer att lugna ner sig, kommer att bli hanterbart, kommer ta mindre central plats och som du skrev, man är inte ensam!

    Än en gång, Tack, för dessa dina fina och tänkvärda ord och för din alltid fina, fina blogg!

    Kram

    Charlotte

    1. juliak skriver:

      Du behöver inte be om förlåtelse, här finns inga måsten. Eller jo, man får gärna vara snäll 🙂

      Ta hand om dig. Kram!

  5. Anna skriver:

    Så fint! Och så sant! Du är så klok ❤❤❤

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..