Till alla er som kämpar!

DSC_0065

Jag undviker att drömma om stunder utan sjukdom för då gör det så ont.

Elle är ju sjuk och det är hon som bär sjukdomen. Jag önskar det var jag. Önskar det var jag önskar det var jag önskar det var jag i all oändlighet.

Men det är det inte. Jag bär inte på sjukdomen men oron är min att leva med. Det kommer aldrig någonsin en endaste liten paus eller utrymme för att leva som vi gjorde innan.

En konstant oro och min telefon är ett med mig idag. Inte för att slöscrolla Instagram utan för att jag inte vill missa ett endaste sms eller samtal. Elle skickar alltid sms inför varje måltid med sitt blodsockervärde…

Jag önskar mig och Carlos en natt av sömn. En hel natt. Från kväll till morgon. Tiden går och omtanken från omgivningen bleknar med den…

Men vi är kvar där. Men med ä n n u mer sömnbristoch en oro som liksom landat. Då dagarna ju faktiskt går som sagt var.

Några trötta funderingar från mig. Mamma till en dotter med Diabetes typ 1.

Och med dessa ord skrivna så vill jag sända en stor kram till er som kämpar på ett eller annat sätt!

Julia

  1. Terese skriver:

    Åhh vad jag vill ge styrka och kraft tillbaka för du om någon verkar vara en kämpe! Det jag upplever som din styrka att du hela tiden söker vad som ger dig energi, vad du gillar mest och hitta tid tillsammans med familjen. Det inspireras jag av!! Att vara ärlig mot sig själv.
    Jag är också en som kämpar, min sexåriga dotter fick D1 i höstas och nu även celiaki. Det är tufft med omställningen det innebär och samtidigt låta henne få blomma och vara som alla andra och att som förälder lägga över ansvar så att hon får bli självständig. Det innebär en oro och ett evigt planerande i mitt huvud. Ibland släpper jag fram känslorna och sorgen medan jag andra dagar kör på. Tänk om det gick att ta över sjukdomen. Dina ord och inlägg om din tankar kring detta är otroligt värdefulla och sedan gillar jag hela din blogg! Brödreceptet är magiskt! 😀 Din känsla för bild, färg och form inspirerar!
    Önskar dig en underbar helg med familjen! ❤️ Själv ska jag mysa lugnt med mina tre barn och man.

    1. juliak skriver:

      Åhh, blev så oerhört berörd av dina rader. SOM man önskar att de gick att bära barnens bekymmer och sjukdomar. Skulle ge allt för det.

      Stor stor kram till dig!

  2. Linda skriver:

    Oron går tyvärr aldrig över… Min son har haft diabetes typ 1 sen han var 3 år. Nu har han precis flyttat hemifrån, 24 år och själv. Vaknar han på natten då han blir låg? Vi har såklart kontakt varje dag, men är ständigt orolig…

    Häromdagen svarade han inte på tre timmar… Jag var nära att ringa efter ambulans etc…

    Och alla komplikationer efter många år av högt blodsocker under tonåren med hormoner…

    Oron går dessvärre aldrig över.

    Kämpa på, vet precis hur det är.

    Kram

    1. juliak skriver:

      Åh kära du, KRAM. Får jag lov att fråga hurdana komplikationer?

  3. Karin skriver:

    En stor kram och extra tanke till dig och din familj❤️

  4. Maria skriver:

    Precis så ❤️

    Och som D1 mamma skriver så bra att du skriver om det. Många vet så lite om sjukdomen.

    Från en diabetes 1 mamma till, som låter känslorna och tankarna ta över ibland.

    Kram

    1. juliak skriver:

      Stor kram till dig!

  5. ❤️ och den oron, som alltid kommer ha en egen plats i hjärtat. När jag nuddar vid den lite extra, så känns det som hjärtat knyts. Som sedan sakta löses upp, och det går bättre ett tag. Om det ändå vore jag.

    Men jag vet, vi blir starkare av detta. Tänker att vi lär oss något, hon lär sig något. Får en styrka som en dag kan brukas.

    Massa styrkekramar till dig Julia ❤️

    1. juliak skriver:

      Jag vet precis som du att vi lär oss och att det på något sätt blir bra ändå. KRAM och tack för omtanken.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..