Jag känner allting så mycket!

100Nynas_JuliaK_1063

(Bild: Charlotte Friberg )

 

Godmorgon hjärtan,

Idag har jag en lite ledsen dag. Hoppas den vänder och gör den inte det så får det vara så för idag.

Ljuset och försommaren gör så att jag bokstavligt talat känner livet i mig. Allt känner jag. Minnen från förr fladdrar förbi. Saknad, besvikelser, svek blandas upp med solglimtar, förhoppningar, drömmar och lyckliga stunder. Jag känner allting så mycket. Alltid.

Ibland hopar sig allt till ett enda stort kaos och jag försöker prestera på alla plan samtidigt. Det är ett kärt jättejobb att ha en stor familj. Barnens åldrar är så utspridda och ibland har jag svårt att möta alla olika faser och önskemål. Ibland glömmer jag av hur det var att vara 6 år gammal och ha glugg. Ibland glömmer jag bort att man inte kan veta allt jag vet när man är tonåring. Då är det extremt nära till känslan av att vara misslyckad. Känner någon igen sig? Så många funderingar kring vad vill jag, vad vill vi, vad vill var och en. Vad är det bästa för oss i det stora hela? Veta kan jag ju inte. Bara tro och föreställa mig. Det här blir ju attans svamligt men jag kan liksom inte beskriva det på ett bättre sätt än att vara mamma är så så så svårt stundtals och jag tror att när det finns lite för lite sömn i kroppen och väldigt mycket oro så blir allt så mycket svårare att hantera.

Jag ser fram emot ett sommarlov där vi umgås och ser varandra. Kan tänka mig att det tar ett tag innan man är inne i sommarlovslunket också för den delen. Jag vill få känna mig så tillräcklig som jag bara kan och prioritera på ett så bra sätt som möjligt. Vill ge och få.

Just nu behöver jag omge mig med sådant som jag älskar och härliga mysiga energier. Det kommer att göra susen och redan nu känns det en smula bättre. Att få lätta på hjärtat.

Sista skoldagen. Imorgon väntar skolavslutning och ett sommarlov för Belle, Elle och Noell. Juno får kämpa på föris en vecka till sedan ska hon också få ha sommarlov.

Vi ses lite senare med Gotlandsglimtar, det har varit så efterfrågat.

puss

Julia

  1. Julia skriver:

    Så fint skrivet!! Du får ner livets alla känslor som mamma, i en text! Jag har inte fyra barn (dock 2) men jag beundrar dig som roddar detta med dessutom en diabetiker i familjen!

    Jag känner så igen mig i det du beskriver. Att känna mycket… dagar som är tuffa med oro och minnen är så himla mycket tuffare. Men glada dagar med solsken och livets ljusa glimtar är desto härligare!

    Livet!!!!

    1. juliak skriver:

      Det var fint skrivet. KRAM och sköt om dig.

  2. Du är så omtänksam och tänk att få ha en mamma
    Som har den förståelsen som du har.

    1. juliak skriver:

      Tack vad snällt. KRAM

  3. Emmy skriver:

    Åh vad jag känner igen mig… mina fyra är också utspridda och många dagar känns det som att jag inte räcker till någonstans… Vill ju att de ska känna sig sedda och få göra roliga saker men jag får inte alltid ihop det… Bara att ta sig igenom matlagning och 1 måltid kan vara ett jätteprojekt med bebis, två små och en stor! Kram!

    1. juliak skriver:

      Förstår precis. Behövde min dipp nu är jag på g igen. Bästa strategin är att dela upp dagen i små etapper. Tråksysslor, något mysigt, en kopp latte… varva lite och se till så att alla får sitt. Funkar inte varje dag men när det väl gör det så blir man ju så lycklig❣️

  4. C skriver:

    Oh vad fint du skriver. Så känner jag också, ibland behöver jag gråta en skvätt över allt som är vackert, allt sorgligt och orättvist som finns i kroppen bubblar upp. Dom dagarna vill jag springa till förskolan och hämta mina små och krypa upp i sägnen och lukta på deras lockiga nackar och om kvällarna brukar jag gå in på din blogg i arkivet och läsa gamla mysiga inlägg. Blir alltid lugn och får en ”allt löser sig känsla”
    Du beskriver alltid så fint om din familj och så är det verkligen, barnen och min man är det ljuvligaste jag har och så tacksam över dom.

  5. Helena skriver:

    Kära du❤ känner igen det där med att alltid känna så mycket….fy attans så jobbigt ibland, men samtidigt så brukar jag tänka att ja men då har jag ju verkligen levt fullt ut. Känt allt och tagit in allt. Det där med att inte räcka till för dina barn det tror jag du inte behöver fundera på. Du räcker absolut alldeles säkert till (tro på en som jobbat 25 år inom barnomsorgen😚) och vet du om det är någon dag du inte räcker till, inte riktigt orkar eller inte är så pedagogisk så gör det inget för barn har ett stort och förlåtande hjärta. Det kommer inte att vara de dina barn kommer ihåg utan alla dom andra 360 dagarna som du gjorde allt för att de skulle ha det bra. De kommer att komma ihåg era turer på stranden, pannkakskalasen, lässtunderna, myset, kärleken och gemenskapen som finns inom er familjen. Har en liten 5-åring runt mej som med jämna mellanrum konstaterar:”Jag är bäst!” Tror att vi vuxna kvinnor har ett som annat all lära av den lilla tjejen😊 vi är nog de hårdaste domarna mot oss själva många gånger. Kram och Ha en fin kväll❤

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..