Skördetider och det som betyder något!

batch_DSC_2436

batch_DSC_2428

batch_DSC_2501

Godmorgon hjärtan!

Jihuuu det löste sig. Nu kan jag släppa det och gå vidare. Skönt. Så ni vet.

Jag fick ett så enormt sorgligt besked igår från en bekant så att allt annat blev med ens väldigt värdsligt. Den familjen lever också med Alopeci. En pojke i precis samma ålder som vår Belle. Det i sig är en ganska så tung börda att bära med en stor dos oro, tankar och en vardag att hantera som är annorlunda. Jag får ofta höra att det ju faktiskt inte är en farlig sjukdom och att det är tur att det bara är hår.

Hmm, den är inte livshotande fysiskt nej det stämmer. Men vi har ju även det själsliga och vårt inre att ta hänsyn till visst? Och den som yrar om att det bara är hår kan ju prova att ta en liten runda inne på Ica utan bryn fransar och hår. Sen kan vi prata igen. Ok det blev ett sidospår men jag blir trött och irri av det.

Åter till det sorgliga beskedet. Nu är de inlagda med lillebror som insjuknat i Diabetes och han är bara två år gammal precis som Juno. Mitt hjärta går sönder.

Och jag landar än en gång i det jag redan vet om och som finns i mina tankar utan undantag varje dag. Att det är dagen som räknas. Nog för att gårdagen ibland kan ömma och framtiden kännas drömsk och lockande. Så är det ändå vad jag gör idag som räknas. Jag njuter så innerligt av det enkla lilla. Det fanns en tid när jag sa att så länge barnen är friska så…

Det kan jag aldrig mer säga men vet ni vad, livet kan vara härligt ändå. Men ja, det är hemskt sorgligt när barn blir sjuka. Man får perspektiv.

Och på tal om det lilla enkla som för mig ändå är ganska så stort och lyxigt. Skördetider. Att ha både vackert och gott i min alldeles egna lilla trädgård.

Det kommer en tid när jag kan ta tillvara på varendaste lilla hallon och länsa skogen på svamp men tills dess njuter jag av att göra så gott jag kan. Man hinner det man hinner och det är gott nog. Jag plockar in de mest bedårande buketter och landar i vilka blommor jag tycker är värda att förså nästa år och inte. Jag skriver en lista med mina favoriter sedan. Minnet är som bekant bra men kort så det är lika bra att göra det nu när man är i säsong fortfarande.

Ok idag packar vi, förbereder för hus/katt/blomvakten och jag jobbar undan det sista. Attans vad lycklig jag är över att snart få vara med Carlos igen på den andra av mina favoritplatser på jorden.

Ses imorgon!

puss

Julia

  1. S skriver:

    Ja livet liksom… man vet aldrig hur det blir.
    Själv fick jag redan att min man varit otrogen o skulle lämna vår familj under semestern. Ett hugg i hjärtat.
    Ingen sjukdom men ändå en kris i livet…

    Nu lever vi i ovisshet, pratar och ska på familjerådgivning inom kort.
    Tar en dag i taget.

    1. juliak skriver:

      NÄE. Fy vad ledsen jag blir för din skull. Jag hoppas så att de ordnar upp sig på ett bra sätt.Kan ju bara utgå från mig själv men det skulle var livets svek. Otroligt hemsk situation att hamna i. Största kramen till dig!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..