ANNONS

En kärlekshistoria…

/

DSC_3135

DSC_3132

Hand i hand. Tillsammans. Kärlek vid det allra första ögonkastet för snart 16 år sedan.

Den första tiden var passionerad. Men också turbulent. Vi grälade en del under den allra första tiden. Innan barnen. Vi hittade varandra på det sättet. Vi lärde känna varandra och det var en början på vårt liv tillsammans på riktigt. Med avsevärt mycket mindre gräl. Det är ju ungefär det värsta jag vet om. Undviker så långt jag bara kan. Men visst, det hör till livet också. Men att gräla bort ett liv är slös. Vår energi behövs till annat.

Jag hade aldrig i hela hela mitt liv kunnat ana att jag den där kvällen när jag med krossat hjärta gick till ett av de tristaste uteställena i stan med en väninna skulle träffa min framtida man. Tanken var en massa tjejsnack och under inga omständigheter några killar.

Men så stod han där. Jobbade där. Min framtida man och far till våra fyra barn. Jag skulle ju knappt ha några barn ens. Och jag gissar på att han inte heller någonsin hade kunnat föreställa sig att träffa sin livs kärlek där.

Vi bytte aldrig nummer den där första gången. Men jag kunde inte sluta tänka på honom. Så några dagar senare på Nyåsafton gick vi dit igen. Carlos var där. Och vid midnatt när klockorna ringde in det nya året gav jag honom en puss…och sedan dess är det vi.

Carlos är min allra bästa vän. Vi är olika men delar grundvärderingarna. Det viktigaste. Och vad vi vill fylla vårt liv med nu och sen. Han är den allra mest positiva människa jag känner och det är något jag verkligen lärt mig av honom. Att se livet från den ljusa sidan.

Okej jag skulle kunna fortsätta i en halv evighet men Juno är hemma med höstblåsor lilla hjärtat. Bäst att jag passar på med mina måsten under tiden hon vilar.

puss

Julia

7
162

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00