Förkrossad!

Hej,

Jag kommer inte att skriva någon måndagslista idag. Jag måste få berätta om någonting helt annat. Innan jag kan gå vidare här inne med allt som jag brukar. Det här är ju mitt älskade jobb och min arbetsplats. Mitt jobb är jag, jag är mitt jobb. Jag är både privat och personlig här inne. Med gränser som jag själv bestämmer och kan stå för.

I fredags hände något fruktansvärt som jag aldrig i hela mitt liv kommer glömma.

Mitt älskade älskade barn utsattes för ren och skär ondska. Händelsen är polisanmäld och skadorna dokumenterade. Läget är alltså ok eller hur jag nu ska beskriva det hela. Somliga går väldigt långt för en jacka eller ett par hörlurar…

Jag har så många frågor just nu. Jag undrar varför det saknas kameraövervakning vid just vår station? Jag undrar om det är rimligt att det sker grova våldsbrott mot barn när de ska hem från skolan på dagen? Jag undrar hur det kommer sig att våldsamma män och killar får härja fritt i samhället? Jag undrar hur dessa killars mammor mår? Det undrar jag verkligen genuint. Hur mår de? Vet de vad deras söner gör om dagarna? Eller vet papporna kanske? Eller är de av samma skrot och korn? Man kanske går i sina föräldrars fotspår. Vad vet jag, jag bara undrar? Jag undrar hur det känns att gå och lägga sig på kvällen och veta om hur vidrig man varit som människa under dagen? Eller är det ett så sjukt beteende att man liksom bara är så, som ett odjur utan eftertanke eller samvete.

Jag undrar också om jag någonsin kommer kunna bli kvitt hatet och rädslan jag känner inombords just nu. Mitt sunda förut säger att allt bli bra igen men med en absolut fruktansvärd händelse att bära i hjärtat.

Men jag önskar av hela hela mitt hjärta att vi sluppit. Det här ska ingen någonsin behöva uppleva.

Jag känns mig förkrossad. Så nu vet ni. Veckans inlägg går som planerat efter det här inlägget men jag ville att ni ska veta hur jag mår just nu.

stor kram

Julia

  1. Men fy! Vilken mardröm! Jag lider med er alla inblandade.
    Kram

    1. juliak skriver:

      Tack för omtanken! kram

  2. Orden försvinner. Det skär i hjärtat att läsa om det ni har tvingats uppleva. Jag förstår att det är bland det värsta en förälder kan uppleva. När ens älskade allt far så illa. Hur kan världen vara så hemsk där ute, nästan mitt på dagen? All min värme och omtankar till er. KRAM

    1. juliak skriver:

      Tack snälla du för värme och omtanke. KRAM och sköt om dig!

  3. Så förfärligt! Kan inte föreställa mig hur det känns.. kräv övervakningskameror vid sen hållplatsen från och med nu! Även om det ju inte hjälper Er son… kanske hjälper någon annan. Man undrar hur det kan få vara såhär… ❤️

    1. juliak skriver:

      Tack för omtanken. KRAM

  4. Matilda skriver:

    Fruktansvärt! Mardrömmen för en förälder (också barnet) att få uppleva någonting sånt. Kan inte själv ens föreställa mig tanken ifall det skulle hända här hos oss. Är själv en mamma till 3 minderåriga barn.
    Jag är själv bosatt i Finland. Följer med allt det hemska som dagligen sker i världen… Men framförallt hur alla dess brott ökar speciellt i Sverige.
    Kämpa kramar ditåt!

  5. Lena skriver:

    Så hemskt! Att barn och ungdomar inte ska kunna få vara ifred. Kram till er 💕

    1. juliak skriver:

      Förskräckligt verkligen! KRAM och tack för omtanken.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..